Det var Jens Lapidus som inspirerade mig att skriva Ängelböckerna

Jag ser en väldigt intressant film på TV2 om David Lagercrantz och hans Milleniumbok. Jag vet inte om den gått tidigare men den är spännande att se. Gripande också när han berättar hur hans far aldrig tog det han gjorde på allvar, eller rättare sagt: sa till David att han aldrig gjort något med allvar.
Vilken hemsk sak att säga till en son.
Jag köpte först inte hans bok, tyckte hela projektet var tveksamt.
Men sen köpte jag boken. Och jag tycker den är både spännande och välskriven och kommer inte att tveka att köpa nästa. Vad tycker ni?

Nu finns både Förfärande Ängel och Förföljd Ängel på Storytel och de går väldigt bra. Men det finns människor som skriver i Storytels ofta väldigt elaka anonyma recensioner att boken är en kopia av Stieg Larsson, det tycker jag är galet. Och helt fel.
Visserligen har vi skrivit om en kvinna som tar hämnden i egna händer när samhället sviker, en feministisk hjältinna som saknas i kriminallitteraturen. Kanske har hon en visst släktskap med Lisbeth Salander. Men är inte inspirerad av henne.
Det var faktiskt inte Stieg Larsson som inspirerade oss utan det var Jens Lapidus första bok. Som är väldigt bra. Jag gillar honom.
Men det gjorde mig galen att inga kvinnor drev handlingen, att det bara var män, att kvinnor bara var systrar och flickvänner.
Så därför sa jag till Johan Eneroth: Vi skriver en annorlunda bok, en bok där en kvinna driver handlingen.

Läs Förfärande Ängel som e-bok om du älskar ställföreträdande kvinnliga hämnare

När jag summerar förra året är det en sak som känns så snopen och orättvis: Det är att min och Johan Eneroths spänningsroman Förfärande Ängel inte alls sålde bra. Trist! Många som läst den är så positiva och frågar ständigt efter fortsättning. Vi vill skriva --- men när ettan inte säljer så känns det tungt. Vi tycker boken har det så många ropar efter: En stark kvinnlig huvudperson, en kvinna som tar initiativ i stället för att vara offer. Avslöjande skildringar av det samhälle där kvinnor förnedras och utsätts för våld av maktmän som polischefen Göran Lindberg och andra . En riktigt spännande Stockholm Noir-skildring.

Varför får den inget genomslag?
Ett litet förlag har svårt att nå ut, inga PR-pengar, inga presskontakter. En kvinna som tar lagen i egna händer är svår att acceptera för några, kanske de som har mediamakt. Men alla som älskar ställföreträdande kvinnliga hjältar borde i alla fall få veta att boken finns.

Johan och jag arbetade i åratal med boken, fascinerade av tanken att vända på rollerna sedan vi läst Lapidus tillsammans en mysig nyårshelg och förundrats över att alla kvinnor var offer, att ingen kvinna drev handlingen. Vi lekte oss fram i handlingen och njöt av att skriva boken.
Så vi skrev intensivt i flera år, fantiserade, skrev om, researchade.
Det var otroligt roligt och vårt kreativa stimulerande samarbete är värt mycket, det blev en bok. men vi vill att många fler ska läsa den.

Nu kommer boken snart som e-bok.- Måtte den nå fler läsare då. Jag tycker den är värd det banne mig!

Elise, vår ställföreträdande hämnerska

"Vilken fantastisk bok. Spännande, rolig, nervkittlande och underhållande."
 Så skriver Eva Birgitta Sundin  till Förlag 404 om  Förfärande är var Ängel

Hittills har det framför allt varit kvinnor som verkligen tycker om boken och i den känner igen den värld vi lever i. En del män verkar bli hotade av att vi låter en kvinna iscensätta hämndaktioner mot män som förnedrar, plågar och förföljer kvinnor. Som om det var män vi ville sätta i stupstocken - när det i själva verket bara är de onda förövarna vi vill åt.

Men många kvinnor (och också en del män) som inpå sina bara kroppar känner av det våld och förtryck många kvinnor utsätts för, gillar en ställföreträdande hämnerska som gör det de själva inte gör även om de också ibland drömmer om att ge igen...
Elise är vår ställföreträdande hämnerska

Och Vinnaren är......

Dragning är förrättad i tävlingen om ett sommarläsningsex av vår Förfärande är var Ängell.
Vi har fått många förhoppningsfulla tävlande på mail och bloggar.
Lycklig (hoppas jag) vinnare är .... Marina
Vi är glada att ni ville vara med tävla och blir förstås också glada om ni köper boken. Antingen genom Adlibris eller genom Förlag 404

Här är två bilder från Förlag 404 i Övre Önet Offerdal. Boklagret delar utrymme i en ombyggd lada med en bar där Lars skapat stolarna av gamla traktorsitsar med mera. Se bilden högst upp. Mysig miljö för böcker i väntan på försäljning. Och - se ovan - en idyll som kontrasterar mot innehållet i vår tuffa bok.

Vinn boken som skapar debatt!

Jag läser ett debattinlägg om min och Johan Hennigers spänningsroman Förfärande är var ängel:

"Jag börjar närma mig slutet på boken: Förfärande är var ängel. Skriven av Johan Henniger och Eva Swedenmark.
Boken handlar om hämnd.
Huvudrollen i boken är en ung kvinna som gör det till sin uppgift att hämnas på våldtäktsmän som kommit undan lagen.
Boken är helt fantastisk. Den är rå smart och rättvis på det där romantiska sättet som bara förekommer i fantasin....rå, brutal och utan byråkrati och ett känslolöst rättssystem.
Vilka är dina tankar om hämnd? Skulle du vilja hämnas på någon och hur? Vilka metoder går du igång på?
Är det verkligen fel att ta lagen i egna händer alla gånger? Hur känns det att vilja hämnas för dig?Själv får tankarna på hämnd mitt hjärta att slå lite snabbare. Tankarna får mig att känna mig stark, som att bara tankarna ger mig ett övertag mot allt ont som jag vill förgöra eller slå undan benen på. En underbar känsla som inger ett slags hopp om att det finns en okomplicerad rättvisa....som så klart inte finns."

Det är härligt att läsning och debatt om boken kommer igång på nätet och bland bloggare. Vi kommer ut på ett litet förlag och jag vet inte vad som krävs för att småförlag ska få bli recenserade eller omskrivna. Tack och lov finns nätet.
Och tack och lov får du nu chansen att vinna boken! Bästa sommarläsningen.
Skriv i kommentarsrutan att du vill vinna och om du länkar till detta inlägg i din blogg får du två vinstchanser.
Tävlingen pågår till 7 juni.

I mina fantasier, i mina böcker, slår jag tillbaka mot det brutala våld kvinnor utsätts för

Jag vill gå ut i vårsolen men kämpar med ett manus som är nästan färdigt. Ibland undrar jag varför man utsätter sig för detta. Skriver och skriver, vänder ut och in på sig själv. Möter sina värsta demoner i sin fantasi. Och sedan när boken kommer utsätter sig för att bli bedömd, vägd, bland kanske berömd, men oftare utsatt för en läsning som är förbryllande. Har de verkligen läst den bok jag skrivit?
Ändå är man tacksam för att det i alla fall skrivs...

Jag tycker efter min första något förvirrande läsning av recensionen i Arbetet att det ju ändå är kul. Här har vi lyckats reta upp en recensent så till den milda grad genom att vara så "omoraliska" att vi skriver en hård roman om hämnd. Vi har levt ut fantasier som kommer till oss i situationer då vi blivit rädda och utsatta och byggt en bok på våra rädslor, en bok där vår huvudperson vägrar att vara offer längre...
Det är  enastående märkligt  att bli bedömd moraliskt som om vi nästan utfört handlingarna. Men det är intressant, recensenten säger det inte för allt utrymme går åt till moralisk indignation, men han måste ju ändå ha fångats av bokens spänning om han så till den milda grad levt sig in i den att han nästan tror att Elise, hon finns! Att det är på riktigt.

Det värsta är ändå att det vi skriver om, våldet mot kvinnor, det finns. På riktigt. Det gör mig våldsamt upprörd och indignerad och mina tankar rör sig kring hur vi ska komma åt det våldet och inte stillatigande se på. Mina tankar lockas till och med över gränsen...  mina fantasier gör det ... men inte mina handlingar. Det är skillnaden på litteratur och verklighet.

Fick stjärnsmäll av recensent men tröstar mig med läsarbrev

Idag har jag försökt trösta mig efter stjärnsmällen jag fick av en elak recensent. Ja bildligt talat alltså men det gjorde lika ont. Han recenserade Förfärande Ängel men meddelade först att det inte var en deckare, nej det var en en iscensatt debatt- och diskussionsbok. Sen talade han om hur vi borde ha skrivit boken. Men i övrigt handlade hela recensionen om att det är fult att hämnas - som om vi skrivit en pamflett där vi uppmanade folk att gå ut och sätta folk i skampålar. Det har vi inte. Vi har skrivit en spänningsroman där en kvinna inte längre orkar med våldet i samhället, inte tror på att samhället löser våldet utan själv agerar. Det är alltså en ROMAN, inte en uppmaning till våld. Det fattade inte den recensenten och det är väldigt tråkigt för nu gödslar han ut sina åsikter i tidning och på Facebook. Och inte kan man som författare argumentera mot en recensent.

Tack och lov får vi andra läsarbrev. Nu ska jag citera den allra första reaktionen vi fick på boken:
"Sträckläste ängelboken igår, det gick inte att sluta. Första halvan med hämnden är helt sublim både vad beträffar komposition och språk. Och den utlovade gåtan med den dubbla ungerska identiteten är oerhört kittlande. Också andra halvan är riktigt bra genomförd, särskilt Vietnambiten.

Men det som ger det viktigaste bidraget till bouqueten är alla smådetaljer och sidospår, som är så knapphändigt och poetiskt berättade. Små insprängda noveller och perspektivbyten, människoöden som virvlar förbi kalejdoskopiskt och ger en sån rik samtidsbild. Mera i en realismtradition typ Balzac. Det är fin messiasvarning på Elise, jag ser grundstoryn som att hon inte bara ställer orättvisor till rätta utan försätter dem hon träffar på i förvandling. Den andra ovanliga grundvalen är det extremt bra språket, med en flexibel och oberäknelig meningsbyggnad full av komplikationer, och en tonfallskänslighet som fungerar som scenografi rättigenom.
Ni bara måste fortsätta på nåt sätt"

Nu hoppas vi på er läsare. Vilket omdöme vill ni instämma i efter att ha läst vår bok, undrar jag?

Monika och Maria... Vilket bra stöd ni ger mig och vår bok

Vilka gulliga bloggvänner jag har! Idag berättar både Monika Häägg och Maria Moln att de beställt min och Hennigers nya thriller Förfärande är var ängel på sina lokala bibliotek.

Ni vet att vi ger ut boken på bokentusiasten Saras (se bild) trevliga, kloka men mycket lilla Förlag 404 som ligger i Övre Önet i Offerdal, Jämtland. Sara hade lång bokerfarenhet, nu ville hon öppna eget. Men det är en tuff marknad så otroligt dominerad av de stora förlagen. Med stor energi ringer Sara runt, hon skriver brev, försöker marknadsföra, men det är ju ingenting jämfört med de avancerade marknadsföringsplaner de stora förlagen har för sina böcker där kontaktnäten finns färdigupparbetade mellan förlag och media.
Jag hyllar de små förlagen som drivs av eldsjälar och entusiaster och det är en ära att komma ut på Förlag 404.... om vi inte bara förtegs av media skulle det vara ännu bättre.
Amelia, Tara, M, Damernas, Femina: Här har vi ett förlag drivet av en stark kvinna i glesbygd, hon satsar på en bok som handlar om en annan stark kvinna, Elise, som vägrar att se kvinnor som offer utan slår tillbaka.... hämnas. Men vi förstår inte hur man gör för att bli omnämnd i de tidningarna.
Slutsuckat! Nu är jag ju glad för att mina läsare beställer vår bok på biblioteken, många bäckar små...

Ska vi skriva under pseudonymen Liza Läckberg för att media ska upptäcka vår nya av läsarna så lovordade bok?

"En underbar, underhållande välskriven bok. Läs den alla ni som inte har gjort det. Det går inte att lägga den ifrån sig Förfärande är var Ängel!" skriver läsaren Annika Burman och jag blir glad och önskar bara att stora tidningar ibland också skrev om bra böcker från mindre förlag!!!

Det  är faktiskt inte lätt. Jag tänker så här att jag läst ungefär en miljon likadana intervjuer med Liza Marklund och Camilla Läckberg i alla våra stora dagstidningar, i alla damtidningar, de har nött baken mot varenda tänkbar tevesoffa. Men hur svårt är det inte att bli recenserad eller omskriven i dessa tidningar om en bra bok ges ut på ett mindre förlag? Media har fått all information, recensionsböcker.... men skriver, det gör de inte. Vad är knepet?

Det känns så tråkigt eftersom vi får så översvallande recensioner från så många olika slags läsare på just Förfärande är var Ängel. Jag har aldrig mött ett sådant läsargensvar på någon bok. Men hur når man ut om det inte skrivs? 

Ska vi skriva under pseudonymen Liza Läckberg?

En ros till alla kloka engagerade bokbloggare

Ibland undrar jag hur man ska göra för att bli recenserad om man inte redan är känd för att vara känd, barn till någon man skäller ut eller tidigare flitigt recenserad. Det har blivit så mycket tuffare. Antalet recensioner blir allt färre och tycks det mig alltmer koncentrerade till samma fåtal författare.
I synnerhet de som redan säljs ändå.
 
Så tur då att Bokbloggarna finns, dessa fantastiska engagerade människor som läser, älskar att läsa, och skriver. De läser brett och glatt och boken är inte färskvara som måste skrivas om direkt den kommit ut.för att alls ha en chans att bli omskriven. De drivs av sin kärlek till läsande och till böcker.

Så här inför Alla hjärtans dag vill jag därför dela ut röda rosor till alla kloka bokbloggare. Får jag ge speciella rosor till följande bloggar som lyft mig ur gråsörjeträsket denna vecka. Som läst och kommenterat böcker jag skrivit.
Sopkungen av mig och Maria Herngren får detta omdöme:

Bokhyllan : På många sätt tycker jag om boken! Den innehåller spänning, vänskap, sorg och svek och illustratören Maria Sandberg har gjort den fina omslagsbilden samt de svartvita bilderna i boken. Slutet är faktiskt lite originellt! Jag kan varmt rekommendera den från 10 år och uppåt! 
 
Barn och ungdomsboksbloggen skriver om Sopkungen: Rätt så vanliga vardagshistorier men med samhällsengagemang och knorr. Det är bra!

Bokbloggaren Kristina Simar skriver så här om Förfärande är var Ängel av mig och Johan Henniger:
”En mycket givande och tänkvärd roman om en ung kvinna som hämnas på män som utnyttjar kvinnor på olika sätt. Huvudkaraktären Elise är en stark och våghalsad tjej som vågar göra det som andra tjejer bara drömmer om. Att ge tillbaka. Boken är mycket spännande och ämnet om hämnd känns faktiskt ganska rätt i det här fallet.”

Granne med potatisodlaren  sträckläser och skriver: Elise, bokens hjältinna, är en Pippi, som är trovärdig. Det ser inte klokt ut på pränt, men hon är en superhjältinna som skulle kunna finnas. Hon är ingen Lisbeth Salander, med mystiska kvalitéer, hon är en "duktig flicka". Till och med en pappas flicka. En person som vill ställa allt tillrätta. Och skydda den som inga egna krafter har.

Deckarna utspelades i ett kaos som slutade i ordning, så är det inte i vår bräckliga tid

Intressant att fundera kring deckare och krimlitteratur. De säger mycket om vår tid. När vi började skriva deckare i mitten av nittiotalet fanns få kvinnliga deckarförfattare i Sverige. Det var en anledning till att vi började, vi var så trötta på manliga överviktiga poliser, så trötta på alla män om drev handlingen i böckerna. Idag ser deckarkartan annorlunda ut men jag funderar ofta över min fascination för att skriva och läsa deckare. Nu senast på skolbesök. Eleverna skulle skriva deckare - men det visade sig att deras lärare varken läste eller gillade genren. Svårt att vara inspirerande lärare då.

Jag brukade säga att jag läste deckare i en kaotisk tid för att det i de böckerna var ett kaos som ändå slutade i ordning, i att saker löste sig och ordningen - om än flyktig och skenbar - återställdes. Den tid vi lever i nu är så mycket mer kaotisk och mörk, bräcklig. Det speglas också i deckarna, ordningen återställs inte, annat än kanske för en kort stund, men mörkret finns där utanför. 

Jag läser färre deckare idag. Men när jag gör det, läser bra psykologiska deckare, så är det fortfarande befriande att totalt uppslukas i en annan värld. Egentligen letar jag mer bra fantasy idag, som Liam Hearns  serie om Otoriklanen, Hungerspelen av Suzanne Collins... för att nämna några böcker som fått mig totalt uppslukad.
När vi skriver en roman som Förfärande är var ängel hoppas jag det kan vara befriande att läsa den, befriande på så sätt att en ställföreträdande person som Elise tar den hämnd man själv kan drömma om, befriande att en kvinna inte accepterar att vara offer, utan agerar... Jag sitter i lampans sken i min lägenhet och låter henne handla

Denna lust hos mig att utforska mörka stigar

Ja varifrån kommer den, denna lust att skriva om mord och våld. Denna försjunkenhet i thrillers och deckare, detta skrivande av deckare för alla åldrar. Kommer den ur egen rädsla och skräck. En alltför triggad fantasi som vet alltför väl hur det känns att vara rädd. Så skenbart mild är jag att en kollega förvånat tittade på mig efter att ha läst Förfärande är var ängel (han hade bara läst mina existentiella barn- och ungdomsböcker innan)
- Den boken ger en annan bild av dig? sa han.
Vi är mångfacetterade, vi människor. Det goda och det onda sida vid sida. Skräcken och kärleken. Jag använder mig själv som författare, djupt inne i mig hittar jag drag besläktade med alla mina personer. Jag måste förstå för att kunna skriva. Även det onda jag beskriver.
Johan Henniger och jag hjälpte varandra att söka djup och ondska som vi knappt visste om att vi kunde beskriva när vi skrev om vår ängel Elise. Så kan det vara att arbeta tillsammans,  vindlande, om man vågar kan man leda varandra in på nya okända stigar där man upptäcker mörker hos sig själv man bara anat, men också nya dimensioner av kärlek och moral.

Ja varifrån kommer denna lust att utforska mörka stigar...

Ny chans att vinna vår Ängel på Boktispet.se

 Boktipset tipsar

Eva Swedenmark och Johan Henniger om Förfärande är var ängel

torsdag 12 januari, 2012 av Boktipset tipsar

Eva Swedenmark och Johan Henninger är aktuella med Förfärande är var ängel. En roman om hämnd och om en kvinna som får nog av att vara rädd.
Boktipset har intervjuat Eva och Johan om hur det är att skriva en bok tillsammans och hur bokidén kom till.  

"Sträckläste Ängelboken igår, det gick inte att sluta."

Nästan ingen av er har läst Johan Hennigers och min nya Förfärande är var ängel. Nya upplagan kommer i början av 2012. Men från den kritiker jag respekterar allra mest - och vars omdöme jag väntar ivrigast på - har jag fått lovord om både handlingen och språket - sublim! blir den kallad vår Ängel. "Sträckläste Ängelboken igår, det gick inte att sluta!"

Ikväll ska vi fira utgivning och jul med japansk mat och så sakteliga har vi börjat tvinna trådar som leder framåt till en fortsättning. Det är det mest underbara, när man känner att det finns idéer att spinna vidare på, idéer som bär i alla fall i den första entusiasmens rus.

Det gäller att veta mot vem eller vad vreden ska riktas

Så snart jag kan ska jag se TUR-teaterns dramatisering om SCUM-manifestet som väckt så upprörda känslor. Jag läste just en bra kolumn i Veckans Affärer av Camilla Wagner, ni kan läsa den här.
Ett citat som smakprov:
"En grupp, som kallar sig Moderatmännen, har alltså blivit så upprörda över ett litterärt mordhot mot män som grupp att man väljer att mordhota specifika personer i verkliga livet?
I verkliga livet blir kvinnor stenade till döds, piskade, omskurna, systematiskt våldtagna i krig som män har startat. Även här hemma blir kvinnor ihjälslagna, unga flickor fraktas från sina hemland hit för att säljas till svenska män 10-12 gånger per dag. När de blir gravida utförs illegala aborter utan bedövning och när de närmar sig 20-årsåldern ”släpps de fria” till ett samhälle de inte har någon förankring i.
Var håller de upprörda Moderatmännen hus då?"

Det hon skriver var just det som motiverade mig att skriva den bok som snart utkommer som jag skrivit tillsammans med Johan Henniger, Förfärande är var Ängel. Om hur utsatta kvinnor är i vårt samhälle för ett extremt våld. Vi ville skapa en kvinna som slog tillbaka. Det gäller att veta var vreden ska riktas.

Aktuell Ängel i dessa SCUM-tider

Visst är det fantastiskt att ett seminarium om maten och litteraturen långt ut i Ålands skärgård, på Brändö,  samlar så många entusiastiska bokälskande människor? Det blir jag lycklig av. Värmen över det behövde jag eftersom jag åkte förkyld (resan dit tog tolv timmar!!!) och kom hem ännu mer förkyld. Jag hostar så väggarna bågnar. Så är det med små ljuvliga dagisbarn, jag hade glömt att hur de smittar, och knäcker en, dagisförkylningarna.
Men nu går jag ju ändå bara omkring och väntar på att boken ska komma, när som helst, vår Förfärande är var ängel, en roman om hämnd.
Ämnet med en kvinna som vägrar acceptera mäns övervåld mot kvinnor och i stället själv slår tillbaka - är ju i dessa SCUM-tider minst sagt aktuellt.

Här är bokens baksida. Och som sagt: man kan beställa från Förlag 404

Här kommer vår Förfärande Ängel

I början av december landar Förfärande är var ängel i bokhandeln skriven av Johan Henniger och mig.
Förfärande är var ängel är en roman om hämnd. Om en ung kvinna som får nog av att vara rädd och börjar slå tillbaka. Hon börjar sin jakt på våldtäktsmän, pedofiler och killar som utnyttjar kvinnor.  Hennes metoder är brutala.

Förfärande är var ängel är en 400 sidor tät thriller.
Johan och jag har arbetat på den tillsammans länge. Äntligen kommer den. Och som alltid är det så pirrigt när en ny bok är på väg ut.
Ängeln kan beställas från Förlag 404

Gräs-ligt lurad av min iPad

När jag ätit frukost på morgonen gör jag en perfekt latte och tar med mig datorn i ena handen, latten i andra, går över gatan till mitt arbetsrum. Jag håller fortfarande på att flytta runt mina saker. I morse drog jag soffan till ett annat hörn, satte upp tunna vita gardiner - och ja nu tror jag det är bra ett tag. Bitarna har falilt på plats. Det är alldeles underbart att gå till jobbet. Jag känner en obeskrivlig harmoni när jag sjunker ner vid mitt skrivbord och öppnar datorn.
Jag har lovat mig själv att inte göra som jag brukat, skynda mig att öppna datorn så fort jag vaknat. I morse gjorde jag det ändå, öppnade min iPad samtidigt som jag öppnade ögonen och såg ett omslag som fick mig att hicka till, omslaget till vår nya bok Förfärande är var Ängel. Det var bara det att min kära iPad visade fel färger så plötsligt var det ett gräsgrönt omslag jag fäste blicken på. Hemsk färg, jag skrev snabbt att NEJ inte den färgen. När jag kom ner till arbetslokalen, lugn efter frukost och kaffe, och öppnade min dator fanns där ett förvånat brev från förläggaren: Vaddå grönt--- och i Macen var det rätt färg. Tack och lov. Så nu pillar vi vidare med stilsorter, bilder, färger...