Viktigare städa upp än göra uppror? Inspirerande besök hos Gittan Jönsson

Gittan Jönssons fantastiska dammsugerskor som röjer i hela världen

Tycker du fortfarande att det är rätt att göra uppror?
Den frågan besvarar konstnären, feministen, serietecknaren Gittan Jönsson i programbladet till den stora härliga retrospektiva utställningen i Marabouparken, Sundbyberg med:  
Idag tycker jag det är viktigare att städa upp.

Vi har ett så trevligt sätt att umgås kära vännen Maria och jag. Vi äter lunch och upptäcker nya museer eller nya utställningar.

"Vi är många och vi kan, vi är många som vill"

 Igår var vi i Sundbyberg där den otroligt inspirerande utställningen om Gittan Jönssons livsverk pågår.
Vilken produktiv, radikal. inspirerande, feministisk konstnär hon är. Och vilken vandring i mitt eget liv det blev.
Det är bilder jag sett och gillat sedan sextio-sjuttiotalet som nu finns där, ibland visste jag inte ens att det var hon som gjort dem. Som omslaget till LP-skivan Sånger om kvinnor som jag fortfarande har kvar (1972). Och den klassiska Historieboken. Det är teckningar, målningar seristrippar.
Det är ilska och humor.
Politiskt och personligt.

Stora skeenden löper parallellt med små. Det är otroligt många kvinnor med dammsugare. Kolla den fantastiska lilla statyn med text på av Sonja Åkesson eller kvinnan på målningen i min blogg!
Dammsugerskan städar inte bara den lilla världen utan röjer i större sammanhang, river murar, skapar bättre miljö, öppnar för att göra livet bättre i konst- och omvärld.
(Förlåt att bilden jag tog blev lite sned - men se den i verkligheten!)
Åk dit! Ta god tid på er.
Gärna en vacker dag så ni efteråt kan promenera runt i den fina statyparken utanför själva museet.

Med vår makthandbok för kvinnor ville vi Krossa glastaket, aktuell idag också

Med Krossa glastaket - makthandbok för kvinnor  ville Maria Herngren, Annica Wennström och jag starta en debatt omkring kvinnliga politikers situation idag. (Det var innan Emma Vall). Det var i mitten av nittiotalet och situationen var bedrövlig. Vi fick Nordiska rådets stipendium och också stipendium från Radio Q för att åka runt i Norden och prata med kvinnliga politiker och forskare om varför kvinnor inte får plats i politiken.

Vi träffade Berit Ås i Norge och talade härskartekniker och vi drack te med Vigdis Finnbogadottír på Island. Pratade med Gudrun och Mona och många fler.

 

Varannan damernas hade lanserats i (s) men hur var det egentligen ställt med jämställdheten i en maktstruktur som  behärskas av män?

Det är en rolig debattbok som jag gillar.

Det pinsamma är att den är lika aktuell idag. Igår kom siffror på hur socialdemokraterna misslyckats med varvade listor, Varannan damernas. Återigen fick vi höra att kvinnor inte vill vara med. Same old story ... De skulle ha använt vår bok mer i studiecirklar, tänker jag.

Men nu är boken slut. Vi har fått en liten restupplaga sedan finns den inte mer. Kanske är det någon av er som är intresserad  och vill läsa vår mycket debattglada bok? Maila mig eller inboxa mig på Facebook, så får ni boken om ni bara betalar portot.

Supersnippan: How to get a bikinibody? Put a bikini on your body

Suveräna Supersnippan ... om ni har Facebook leta upp Supersnippan, min uppmuntrande favoritsida. Den gör mig glad och arg, en förträfflig känsla som ger kraft. Jag undrar så vilka som har kraft, mod och glädje att göra den och ge oss stärkande skratt så ofta genom att plocka upp roliga viktiga citat och bilder och publicera dem? Någon som vet?
Idag till exempel hade de goda råd som jag delat på Facebook men inte kan undanhålla bloggen. De är så befriande humoristiskt anti alla de idiotiska tips man som kvinna antas vilja följa, alla dessa förtryckande råd om utseende. I stället säger råden: Du duger, precis som du är.

Landet där kvinnor ska tvingas sitta längst bak i bussen: Israel

Det är 2010 och på Korrespondenterna (bra program!) i TV2 visar de ett inslag från Israel där de fanatiska religiösa fundamentalisterna (de är avskyvärda!!!) nu försöker tvinga kvinnor att sitta längst bak i bussen - längst fram ska förstås männen sitta. Någon som tänker på de svartas kamp i USA där en modig kvinna just trotsade förbudet för svarta att sitta längst fram i bussen? Det var en viktig milstolpe i kampen mot förtrycket.

De föräldralediga papporna med sina barnvagnar på tvåans buss gör mig glad

Det finns mycket man kan vara besviken över när det gäller jämställdhet och hur långsamt det går. Men det finns en sak som jag tycker är så bra och det är Sverige unika föräldraförsäkring som ger papporna rätt att vara hemma med sina barn. Jag vet så väl att man kan ta fram siffror på det också, visa hur långsamt det går. Men jag ser ändå utvecklingen omkring mig, med vilken självklarhet unga pappor idag tar ansvar för sina barn, ser det som naturligt att ta sin del av barnledigheten och verkligen deltar på ett helt annat sätt än sina pappors generation. Varje gång jag åker med tvåans buss på söder är det flera pappor som kommer med vagnar med små barn. Det finns en naturlighet i deras ansvar för barnen som är så självklar - ändå var det en nyhet för inte så länge sen. Det är något jag blir glad över. Jag ser små pappagrupper fika på Nytorget med sina mycket små barn i vagnar. Det är fint!  

På bilden från 1974 tar mina barns far ut sin föräldraledighet, det är första året män har möjlighet att göra det - och jag tror det var väldigt viktigt för både far och son.

Och om Göran Persson hade fötts som kvinna - vad hade han då blivit?

Ja, jag vet att det är 8 mars idag men jag hittar inget särskilt sätt att högtidlighålla den. Men jag tog fram en bok vi skrev, Annica, Maria och jag i mitten av nittiotalet. Den heter Krossa glastaket, makthandbok för kvinnor och det är en ganska rolig och infallsrik bok om kvinnor i politiken. I ett kapitel ställde vi frågan till några män om hur deras liv sett ut idag, om de varit födda till kvinna. Så här svarade Göran Persson, är det någon som är förvånad över hans brist på insikt om kvinnornas verkliga förhållanden?:

"Var skulle jag befinna mig i politiken och i livet om jag i stället varit född till kvinna? Det är naturligtvis en svår fråga att besvara. Jag hade troligen varit politiker och jag tror att jag skulle ha haft en ledande position i det socialdemokratiska partiet. Jag vill heller inte utesluta att jag också hade varit partiledare och statsminister."

Vi skrattade uppgivet när vi fick det svaret, det saknade insikt, tyckte vi då. Det tycker jag nu också.

Jag hade tänkt ha lästips med - men jag hänvisar till Elins blogg på Kattis och Co - hennes lästips är just sådana som man vill ge en dag som denna!

Jag gråter varje gång jag ser det här klippet - sen blir jag vansinnigt arg

Ni har säkert redan hört om Susan Boyle, hur hon förhånades som ful och hopplös när hon kom in på Idolscenen i England - utsattes för en oerhört kränkande behandling, utskrattad, utbuad - innan hon öppnade munnen och sjöng underbart.
Om detta har Tanya Gold /bilden tv/ skrivit en utmärkt artikel i The Guardian om hur kvinnor sorteras bort efter hur de ser ut och värderas enligt konventionella utseendemallar. Jag blir så arg och ledsen. Vi har så otroligt lång väg kvar. Och ja: Tanya Gold tar upp Paul Potts i sin krönika, Han blir inte alls utsatt för samma sexistiska könsförtryck. Titta nu på Susan Boyle på You Tube. Snälla. Fundera på er egen reaktion och läs artikeln jag länkar till. Själv gråter jag varenda gång jag ser You Tube-klippet. Vad tycker ni?

Den här kolumnen av Anna Larsson tycker jag alla ska läsa

Varje vecka skriver Anna Larsson skarpa, arga, kloka, välformulerade kolumner i Svenska dagbladet. Nu citerar jag en bit rakt av och länkar till den. Jag säger bara: Läs den!

"Kvinnor kan man klumpa ihop och dra förmenta slutsatser om lite hur som helst. Män däremot generaliserar man inte om ostraffat. Män är individer. De som slår sina fruar, våldtar och sätter på småflickor är enskilda idioter som inte har något med manlighet att göra. Den som säger något annat, som ändå tycker sig se ett samband, blir bespottad och uthängd som en rabiat manshaterska. Så riktas uppmärksamheten bort från det egentliga problemet. Vi slipper göra upp med manskulturens kanske mörkaste sida – kvinnohatet."

Hon citerar ur Stephan Mendel Enks "En uppenbar känsla för stil". Läs den för övrigt! : ”Den dominerande manligheten är en våldsideologi, en livsfarlig logik, en kollektiv sinnessjukdom och en evig tävlan där kvinnor bara är statister.”

Hallå alla vackra häxor i nittioårsåldern

Jag skrev några rader om att ha långt hår. Vilket jag har och trivs med. Fick roliga instämmande kommentarer, de flesta förstår vad jag menar. Det handlar om att våga stå för det man själv gillar och inte anpassa sig till stendöda konventionella normer. Men idag var det en liten man som slog till mig på fingrarna. Så här skriver han: "Behåll det långa håret hängande upp i 90-årsåldern och se ut som häxor om ni vill det! Det är inte snyggt helt enkelt tycker jag och de flesta andra." Denne man har utsett sig till allmänhetens smakdomare, det han tycker tycker de flesta, anser han.
Äsch det här är bara en baggis att skratta åt, mindre roligt är det kvinnohat som kommer till uttryck i en facebookgrupp som Aftonbladet skrivit om. ”Jag brukar våldta, det gör jag alltid, det är det enda som är lätt.” Så skriver en Ernst i facebookgruppen ”Är hon mer än 10 meter från spisen har hon rymt!”. Gruppen har i skrivande stund nära 3400 medlemmar – som tävlar i kvinnoförnedrande kommentarer. Det här är bara humor, säger grundarna. Visst! Jag skrattar ihjäl mig.
Den förväntade reaktionen kommer,tidningen får nu massor av kvinnoförnedrande kommentarer och den journalist som skrivit artikeln får massor med hätska mail. Så kan det vara, 2009 i Sverige. Det är inte kul. Men vänta bara, det är snart påsk, då slår häxorna till.

Budskapet är bedövande: Du duger inte!!!

Jag har en bunt skärpta roliga vackra och helt underbara unga kvinnor i min omgivning. Döttrar, systerdöttrar, vänner. Det finns en sak alltför många har gemensamt och det gör mig olycklig. Trots att de är superkloka feminister har de gått på utseendemyterna. I huvudet vet de hur saker är. Men så kommer vi till foton av dem. Då får jag höra: "Men tagga inte den där bilden, jag är jättetjock, kolla mina feta kinder". Eller: "Ta inte in den är bilden, min näsa ser ju ut som en potatis". Just nu skrev min allravackraste Matilda i sin roliga blogg: "Hur ska jag komma ut härifrån utan att fastna i rapportkamerorna, jag kommer att se ut som en stor flodhäst", (hon jobbar på det av fotografer belägrade AMF).Finns det någon som inte är det minsta lik en flodhäst är det hon.
Det här är bara tre kommentarer, det finns hur många som helst. Jag kunde väl också vara mer eller mindre nöjd med mitt utseende i yngre dagar. Men denna totala dissning av det egna utseendet, det känner jag inte igen.
Jag förstår hur de känner det, de matas varje dag med artiklar om att de inte duger.

Ja, inte bara de förresten. Min mysiga frukost igår stördes av en bilaga som trillade ur morgontidningen. Den handlade om plastikkirurgi. Snacka om att få budskapet att inte duga. Här fanns glättig info om hur man med mycket pengar kunde ändra på varje liten kroppsdel: Större eller mindre bröst, rynkor, slappa saker här och där, putande magar och slappa stjärtar och – hysch hysch – även fel i underlivet... Allt detta fick jag till frukost utan att be om det.
Det är avskyvärt med denna hjärntvätt.
Vi duger som vi är! försöker jag desperat säga, men mina ord drunknar i det överväldigande budskapet i media: "Nej! Du duger inte. Du är fuuul och feeeeet och finnig och allt är FEEEL - men det kan åtgärdas om vi får dina pengar.

Ni är så vackra... kan ni lyssna på min svaga lilla röst och tro på mig. Ni är så vackra precis som ni är!
Stackars mina fina vackra tjejer vilken kanonad av idioti de utsätts för. Jag känner vanmakt.

SKÄMS Gomorron Sverige finns det bara män i er värld?

Jag har tittat på Gomorron Sverige hela morgonen medan jag stökat omkring. De rapporterar att Claes Malmberg vunnit Guldmasken för bästa manliga huvudroll i privatteatrarnas prisutdelning, de intervjuar honom i direktsändning, de nämner hans namn gång på gång på gång.
Och jag undrar: vann någon ett pris för bästa kvinnliga huvudroll? Vem var det i så fall? Varför nämner man inte henne? Vilken typisk machorapportering ... jag blir så less ibland på att det är så förutsägbart! Skärpning Gomorron Sverige.
Jag kan berätta för Gomorron Sverige att det var Helen Sjöholm som fick Guldmasken för bästa kvinnliga huvudroll i My Fair Lady.
Skämmes Gomorron Sverige!

Kaffe och prat mot demens

Jag somnar för sent och vaknar för tidigt. Dessutom dricker jag för mycket kaffe - det var dock en tröst att mitt goda kaffe motverkar demens och alzheimer, det stod i tidningarna idag! En kvinna på Demensförbundet hävdade dock att det snarare var den sociala delen av kaffedrickandet, umgänget, samtalen, som höll hjärnan igång. Bra det med - jag gillar mina kaffepratpauser. Men att fika och prata fyra på morgonen kanske ändå är ett undantag - mer en "emergency"-fika kan man säga.
Nu funderar jag på om jag ska lägga mig igen eller tassa ut och se om tidningsbudet varit här?
Vad vore morgonen utan mina två morgontidningar? I mitt barndomshem hade vi också två, Dagbladet och Sundsvalls tidning. Dock var regeln den att min pappa drack kaffe, tog båda tidningarna och läste dem först, båda. "Jag kan läsa den ena!" föreslog jag upproriskt. Men nej, pappa först. Undrar om han fattade vilka upprorskänslor det väckte i min känsliga tonårssjäl?

I diskkollektivet ingick jag mot min vilja

En sak gjorde mig galen under barndomens trevliga middagar. Det var när vi ätit upp och skulle duka av. Mamma, fastrarna eller farmor hade alltid lagat all maten och dukat och serverade - det tänkte jag inte så mycket på för det var så naturligt då. Men efter maten sjönk pappa, farfar, farbröderna ner i fåtöljerna, pratade, åt kakor, drack kaffe och trivdes i varandras sällskap.
Då kom rösten från nån av de vuxna: "Eva kan du hjälpa till och duka av!"
Jag avskydde det. Jag ville att vi alla skulle sitta där och ha det trevligt ihop. Men nu blev det rush på alla kvinnorna, duka av, ut i köket, hjälpas åt med disken, torka glas. I diskkollektivet ingick även jag. Det kändes så fel med glada skratt från vardagsrummet medan vi, kvinnopatrullen, röjde upp. Jag var arg över det. Kanske fanns en kvinnogemenskap mellan mina skrattande diskande fastrar, mamma, farmor.
Men jag upplevde djupt orättvisan.