Det är otrolig uppmuntrande att läsa Bodil, att följa med i hennes tankar som hon så generöst delar med sig av. När horisonten flyttar sig, att bli gammal i en ny tid, heter den bok jag läser nu.
Jag som verkligen har svårt att ta in min egen ålder blir så uppmuntrad av hennes resonemang om årsringar. Att vi har dem inom oss, alla ringarna, från våra mer eller mindre långa liv, ringar som präglat oss.
I de ringarna finns upplevelserna och erfarenheterna, det som format oss.
Man kan ha mer eller mindre kontakt med de olika ringarna. Men det finns år som är så tydliga för mig. Kanske är det därför jag haft så lätt att skriva om ungdomar? Jag har ju en femtonåring i mig, så nära mig.
Nu frågar människor mig hur jag kan komma ihåg så mycket från till exempel året i Paris 69, upplevelser som ligger till grund för romanen Paris Passion. Det är ju ett tag sedan.
Den årsringen är glödande i mig. Så, det är klart att jag minns.
Det är spännande att tänka på vilka årsringar som man har mest kontakt med!
