|
Klädd för färd på Stockholms bussar där regeln se, inte le inte råder. Bryt mot den regeln! |
Låtsas som om du är ensam i världen
Det verkar vara regeln i Stockholms kollektivtrafik. Det har pågått en intressant debatt på
Karin Englunds förnämliga blogg om just artighet. Jag kokar ner budskapet till:
Se varandra!
Det gör man inte idag. Här i Stockholm alltså.
Och hos er???
Jag minns de blickar jag fick när jag just flyttat från Sundsvall till Stockholm. Jag pratade med folk. I rulltrappor. Vilka dräpande blickar jag fick. Jag såg hur det var skrivet på mig:
LANTIS!
Jag tystnade.
Nu har jag börjat prata igen. Ja det har jag gjort ett tag. Jag pratar vid busshållplatser och minns att jag tyckte min gulliga mamma var lite jobbig när hon gjorde det här i Stockholm.
Jag gör andra konstiga saker också: Som att säga
Ursäkta mig när jag vill stiga av bussen och någon sitter på platsen utanför. Och jag tittar på personen som sitter där. Annars verkar regeln vid bussåkning i Stockholm vara att när man ska stiga av från innerplatsen rör man sig lite oroligt, då ska den som sitter utanför förstå budskapet och utan att titta på den som sitter intill resa sig och släppa förbi. Undvik ögonkontakt. Säg inget!
Eller om jag sitter utanför, då ska jag förstå, resa mig upp.
Jag brukar säga tack när jag sitter på innerplatsen till den som reser sig. Men för det mesta är det fullständigt tyst tillbaka och otittat. Man ska helst vara osynlig.
|
Fina mamma som aldrig slutade prata med människor |
Jag lider mest av det här
osynliggörandet, att inte säga ursäkta mig, tack, inte titta. I Frankrike säger man alltid
Pardon i sådana situationer. Att inte hälsa när man går in in i en butik, låtsas som om den som arbetar där inte finns är otänkbart i Frankrike (och ja jag vet, man är säkert oartig på andra sätt där men just detta med Pardon och Bonjour är trevligt!).
Jag har en egen utmaning när jag handlar, jag vill möta den person jag har kontakt med med min blick, jag vill prata, jag vill allra helst ha ett leende.
Det är bingo. Tänk vad glad man blir när man möter en annan människas blick och får ett leende tillbaka.
När man börjar prata blir de flesta ändå lättade och pratar tillbaka! Ler till och med.
Så det går att bryta isen.